Affärssystemet navet i digitaliseringen
11 jan 16
Idag är det ”Digitaliseringen” och ”Disruptive innovation” som får mest utrymme i media och konsultbolagen tävlar om att hålla föreläsningar i ämnet. Kunderna som inte alltid hänger med i de nya begrepp som lanseras ställer sig givetvis frågan om detta är något att fördjupa sig i.
Man känner delvis igen situationen från år 2000 då allt kom att handla om ”e-business” och hur detta skulle förändra världen och där både kunder och leverantörer var lika förvirrade. Då liksom nu handlade dialogen mycket om hur kunden kunde utnyttja ny teknologi för att därigenom skapa nya förutsättningar till fortsatt effektivisering samt skapa nya affärsmöjligheter. Det är egentligen exakt samma dialog vi har idag fast vi väljer att sätta nya rubriker på ämnet. Val av rubrik handlar primärt om att ingen vill lyfta upp gamla ämnen och bli beskylld för att vara på efterkälken. Som ett sidoexempel kan nämnas att ingen idag skulle få för sig att prata om Balanced Scorecard som modell för att styra verksamheten då det har mer än 20 år på nacken. Trots detta är det ”mer eller mindre” liknande modeller som idag används och förespråkas för att skapa en flerdimensionell styrning som inte enbart baseras på ekonomiska värden.
Vad handlar då ”Digitaliseringen” egentligen om? Är det något nytt? Har det helt plötsligt kommit ny teknik som revolutionerar vad vi gjort tidigare? Eller vad handlar det om?
I min bok handlar det primärt om förmågan att kunna samla in, bearbeta, lagra och analysera information och baserat på detta kunna initiera aktiviteter/åtgärder för att utnyttja kunskapen på både ett förebyggande sätt och på ett proaktivt sätt. Det tror jag fångar helheten. Om det sedan sker via molntjänster eller lokala system är irrelevant i sammanhanget. Och på samma sätt om vi genomför aktiviteterna/åtgärderna i egen regi eller om vi överlåter det till andra aktörer, partners eller kunderna själva.
Visst finns det idag fantastiska möjligheter till att erbjuda system och tjänster samt att erbjuda informationsåtkomst men det är egentligen ingen stor skillnad mot tidigare. Det är ju en kontinuerlig utveckling där det varje år blir lite lättare att nå det helt pappersfria samhället.
Beaktat alla tekniska möjligheter som skapats kvarstår ändå att det är upp till den enskilda kunden att lägga en plan för att utveckla sin verksamhet och där styrning, processer, IT och kultur måste ingå som komponenter. Och väldigt mycket går tillbaka till vilken information som behövs för att kunna utveckla verksamheten framåt.
Jag tror de flesta idag har förstått och accepterat att en ”systemmiljö” aldrig kan bli tillräcklig och långsiktig baserat på att man har en enda applikation. Utvecklingen kommer alltid driva fram nya applikationer som tillför ny funktionalitet och möjligheter som inte finns i nuvarande applikationer. På så sätt kommer kunderna alltid att ha en delvis fragmenterad systemmiljö även om ambitionen är att hålla nere antalet applikationer för att minska på graden av integrationer.
Dock kommer faktum kvarstå att affärssystemet som begrepp spelar en allt större roll i sammanhanget. När vi är på väg in i världen med IOT (Internet of things) ökar behoven av att kunna lagra ännu mer information och kunna följa och analysera rörelser och mönster i informationsmassan. I denna värld kommer fortsatt affärssystemet att vara ett viktigt nav. Problemet är dock att om kunden idag ska utarbeta en ”affärssystemsstrategi” så blir kunden kallad för gammalmodig, det ska nu istället kallas för en ”digitalstrategi”. Att stå emot detta är meningslöst, man får helt enkelt försöka hänga med i förändringen av språkbruket även om vi fortsätter att utveckla våra verksamheter och framtidsscenario med samma logik som tidigare. I grund och botten handlar om att utveckla sin verksamhet och finna bästa möjliga alternativ för att utnyttja tillgänglig teknik för att skapa förutsättningarna. Till detta ska läggas att få organisationen att hänga med i förändringen så att de potentiella effekterna kan realiseras.
Svårare än så är det inte…