Affärssystem 2019 – Det gamla möter det nya
2 jan 19
Så lägger vi 2018 till handlingarna och blickar fram emot ett nytt spännande år. Det är dags att summera vad vi har lagt bakom oss och försöka identifiera och förstå vad vi har framför oss. Vi rör oss i en ny riktning när det gäller affärssystem och verksamhetssystem, och förändringen ställer nya krav på hur vi ska se på kretsloppet när det gäller att utveckla, underhålla, fasa ut gamla och fasa in nya applikationer.
Under 2018 blev det kristallklart att vi definitivt har lämnat ”onpremise” världen och tagit steget in i prenumerationsvärlden. Vi har redan passerat Tippingpoint och subscription är den affärsmodell som nu tar plats inom nästan all industri och handel. Det handlar inte längre om att tillverka och sälja den bästa produkten utan snarare om att erbjuda den bästa tjänsten. Och i detta ingår samtidigt att kontinuerligt utveckla tjänsten så att den blir så konkurrensstark att relationen med kunden blir ”evig” och därmed också genererar eviga intäkter.
Detta gäller även i allra högsta grad inom IT-världen där all framtida utnyttjande av IT kommer baseras på abonnemang av nyttjanderätten till en digital tjänst. Över tid kommer vi se en mångfald av varianter på abonnemangsformer där leverantörerna kommer att övertrumfa varandra med nya matriser och beräkningsalgoritmer för att göra prisjämförelsen svår. Men till sist kommer ändå pris per förbrukning (någon modell baserad på transaktionsvolymer) att användas som beräkningsgrund. Och därmed kommer priset vid ökad konkurrens att successivt pressas nedåt. Konkurrensen kommer hårdna genom att leverantörerna utan eller med begränsad prishöjning erbjuder ytterligare tjänster till sina befintliga kunder, och därmed erbjuda större mervärde jämfört med konkurrenterna.
Just nu är det hett att tala om digitalisering och transformation. Vi hör det så ofta att vi börjat tröttna på begreppet, inte minst då det egentligen handlat om digitalisering ända sedan transistorn uppfanns. Detta kommer dock framöver att bli en så naturlig del i all utveckling att vi snart kommer sluta att prata om digitalisering, på samma sätt som vi sällan pratar om elektrifiering (förutom när det gäller fordonsindustrin). Sannolikt blir det istället innovation som blir det nya modeordet. Det kommer inte räcka med att arbeta med effektivisering. Istället blir det viktigt för alla organisationer att bli innovativa (skapa och bygga en innovativ kultur) för att kunna dra nytta av alla nya tekniska möjligheter som uppstår med den löpande utvecklingen. Vi ser redan idag att många organisationer har svårt att bygga en innovativ kultur, av det enkla skälet att organisationen och ledarskapet inte är utformat på ett optimalt sätt. Det saknas ofta en naturlig roll som ansvarar för innovation, istället bygger de flesta organisationer på traditionella funktionsroller.
Och när det gäller IT-system kan vi vara ganska säkra på att det knappast är de traditionella leverantörerna av affärssystem som står för det innovativa. De bär på en alldeles för stor ryggsäck av historik med sina tunga och omfattande system som måste fortsätta att fungera både imorgon och i framtiden. Istället uppstår innovationen i gränslandet mellan kommunikation och teknik, där unga smarta aktörer hittar nya sätt att utnyttja, förädla och distribuera information vilket i sin tur öppnar upp dörrarna för nya digitala tjänster. Våra traditionella leverantörer av affärssystem kommer att få kämpa hårt för att orka hänga med i tempot och undvika att bli förbisprungna av nya uppstickare.
Det räcker att titta på exempelvis Salesforce eller Google som började som CRM-system och en sökmotor men som idag har byggt distribuerande plattformar som håller på att ta kontroll över ”motorvägarna” för våra digitala tjänster. I detta perspektiv får våra traditionella leverantörer av affärssystem helt enkelt acceptera att morgondagen kommer att förskjuta affärssystemets centrala position till att mer bli ett stödjande system i ett större och mer komplext nätverk av informationsflöden. Det innebär inte att affärssystemet blir oviktigt, det handlar snarare om att vi kommer förändra vår syn på affärssystemet rent strategiskt när det gäller utveckling av företaget och hur andra delar av den tekniska infrastrukturen kommer att få ökad betydelse.
Frågan är dock om framtidens ledare inom affärssystem tillhör den skara av leverantörer vi idag ser inom affärssystem. All logik idag pekar snarare mot att vi söker mindre välpaketerade appar och tjänster (sk mikro-tjänster) som gör det enklare för kunderna över tid att byta ut och uppgradera delar av sin infrastruktur och därmed undvika stora komplexa systemskiften som sänker hela organisationen. Det fanns en tid då ”best-of-breed” betraktades som något fult och otidsenligt. Nu har begreppet istället fått en renässans då vi ser allt fler organisationer som öppnar upp sin slutna och ofta lokala infrastruktur mot en mer flexibel, molnbaserad och utbytbar infrastruktur. Den kommer vara mer fragmenterad jämfört med tidigare, men fragmenterad på ett mer positivt sätt då fragmenteringen baseras på standardiserade tjänster istället för egenutvecklade applikationer som riskerar att bli utdaterade.
Vi kan konstatera att vi befinner oss i en brytningsperiod där gamla normer håller på att brytas upp och ersättas av nya normer. Framstegen inom IT och den höga utvecklingstakten erbjuder idag betydligt mycket mer alternativ och möjligheter jämfört med tidigare – och till en relativt låg kostnad. Men en förutsättning för att kunna utnyttja den nya tekniken är att man vågar ifrågasätta sin gamla och inarbetade infrastruktur.
Och det räcker inte med att införa en ”molnstrategi” för att lyckas. Det är lika dumt som att slå fast att man enbart tillämpar en Microsoft-strategi, eller en Open Source strategi. Det kräver också att man ser över sitt ägarskap av applikationerna och inte minst ägarskap över sin informationsmodell. Allt fler organisationer tillsätter ”arkitekter” med syfte att bygga strukturer för master data, informationsförädling och integrationsväxlar. Mycket pekar på att antalet applikationer och tjänster kommer att öka och ifall man inte ser över sina strukturer i tid finns det risk att man snabbt tappar kontroll över helheten. Vi kan idag bevittna många exempel på masterdataprojekt som blivit mer komplexa och kostsamma än införandet av ett nytt affärssystem, av skälet att kunden under många år ”misskött” detta viktiga område.
Och någonstans i alla dessa pågående förändringar ska vi peta in RPA, Machine learning och AI som kommer få mycket uppmärksamhet de kommande åren. Med dessa begrepp följer också en ny skara av plattformar och digitala tjänster som ska integreras med den befintliga infrastrukturen. Detta är ett specifikt område där flertalet kunder och leverantörer saknar erfarenhet, men där intresset är väldigt stort. Det börjar växa fram ett landskap med intelligenta digitala tjänster där kunder till väldigt låg kostnad kan boosta nyttan av sin samlade informationsmassa. Men det förutsätter att de nya digitala tjänsterna kan integreras på ett smidigt och underhållsfritt sätt i kundens befintliga informations- och tekniska infrastruktur.
Även om morgondagen erbjuder nästintill obegränsade möjligheter till utveckling, effektivisering och nya affärsmodeller kommer samtidigt den underliggande tekniken och informationsflödena att kräva betydligt mycket mer struktur och underhåll än vad vi någonsin upplevt tidigare. Det kommer bli enklare men samtidigt mycket svårare. En spännande och härlig paradox inför 2019.
