Att bli effektiv eller att bli digital?

Det råder högtryck inom konsultbranschen när det gäller att erbjuda tjänster för att hjälpa företag och organisationer att öka sin digitalisering. Budskapen från konsulterna som erbjuder dessa tjänster är dock ofta fluffiga och svävande om ”vad” det innebär att bli digital. I många fall handlar det primärt om att hjälpa kunden att bli lite mer ”effektiv” och knappast att kunden blir digital. Och effektivisering har ju alla organisationer arbetat med i alla tider. Så vad är nytt med detta?

Låt oss ta RPA (Robotic process automation) som ett konkret exempel. Just nu ser vi en mångfald av konsultorganisationer som erbjuder kunskap och systemstöd i form av RPA för att hjälpa kunderna att bli ”digitala”. Men i grund och botten handlar RPA om att tillföra automation på manuella rutiner samt att eliminera och förenkla steg i kundens arbetsprocesser. Det skapar således både effektivisering och en ökad datakvalitet. Men det innebär väl fortfarande inte att kunden blir digital?

Samma frågeställning kan relateras till införande av röststyrning eller en sk chatbot. Det innebär att man tillför teknik som kan spara väldigt mycket arbetstid för kunden samtidigt som det väsentligen kan öka tillgängligheten av service till kunden. Således positivt för båda parter. Men återigen, innebär det att kunden blir digital?

Ovan ska inte tolkas som invändningar mot vare sig RPA eller annan teknik som kan förenkla kundens processer. Dessa tekniker är välkomna och kommer att bidra till förbättringar. Dock kvarstår grundproblemet att många av de bakomliggande applikationerna och databaserna inte är utvecklade för de förändringar vi ser framåt när det gäller datavolymer och strukturer. Man bygger gärna på med ny teknik ovanpå men drar sig för att ”städa” det befintliga landskapet med gamla applikationer och osmidiga informationsflöden.

Även om det är positivt att många organisationer ser över sina processer och arbetsrutiner och försöker hitta verktyg för att bli effektivare så ser vi en begränsning i hur långt man kan nå med sin digitalisering utan att bygga om källaren och fundamentet för sin informationshantering. Allt pekar på att de informationsvolymer vi idag hanterar enbart är en bråkdel av vad vi kommer behöva hantera om några år. Förutom ökad personalisering och införande av IoT kommer flertalet organisationer vilja och behöva hantera data från fler datakällor, både internt och externt, för att få åtkomst till en större informationsbas som ger möjligheter till det man kallar predikativa analyser. Summan av ett fragmenterat landskap av gamla system, avsaknad av en homogen data- och informationsmodell och bristen på en tjänsteorienterad arkitektur leder till svåra hinder att ta sig till nästa generations systemlandskap.

Det är givetvis inte nödvändigt att bli digital över en natt. Men sett till den förändringstakt som nu råder inom affärslivet och den konkurrens som börjar komma från tidigare helt okända konkurrenter på marknaden finns det väsentliga skäl för flertalet organisationer att se över sitt nuläge och lägga en plan för hur man ska förflytta sig till en framtidssäkrad plattform av applikationer. Och då räcker det inte med att komplettera sin IT-miljö med RPA och andra verktyg. Det är enbart ett litet steg på vägen.