Att det framåt enbart är molnbaserade leveranser som gäller för IT-branschen råder det knappast något tvivel om. Trenden som varit stark i flera år är minst lika stark framåt. De leverantörer som ännu inte påbörjat sitt teknikskifte till en molnbaserad arkitektur har en svår uppförsbacke framför sig.

Argumenten för en molnbaserad infrastruktur är många varav flexibilitet ofta lyfts fram som en av de viktigaste. Och då med innebörden att det ger kunden flexibilitet till att på relativt kort tid kunna förändra och utveckla sina IT-system utan att man låser in sina system i betong. Och mot bakgrund av att den tekniska utvecklingen idag håller en väldigt hög hastighet ökar kraven på kunderna att säkerställa rörlighet och flexibilitet för att kunna förändra och anpassa sina system efter växlande behov från organisationen.

Men är det sant att cloud skapar flexibilitet för kunden? Som ett exempel kan nämnas villkoren för att teckna ett molnbaserat abonnemang. Att det är enkelt för kunden att när som helst komplettera med nya och extra licenser är idag standard hos alla leverantörer. Det räcker normalt med ett ”klick” så har man skaffat sig fler licenser och kan omgående dela ut dessa licenser till nya användare.

Om vi dock vänder på rollen och kunden istället vill släcka ned ett antal licenser så är det helt plötsligt inte längre lika enkelt. Det visar sig när vi inventerat licensreglerna för +50 olika leverantörer av Affärssystem att abonnemanget är bundet för en period av 12-36 månader. Det skiljer lite från leverantör till leverantör. Således har kunden inte flexibiliteten att kunna stänga av licenser med omedelbar verkan utan kan enbart att öka antalet licenser med omedelbar verkan.

Vad är logiken bakom denna snedvridna flexibilitet? Vad är det som motiverar att kunden kan öka antalet licenser omgående men tvingas att binda sig vid ett abonnemang i flera år innan dessa licenser kan avslutas? Det är knappast en krävande process för leverantören att stänga ned licenserna.

Det argument som några leverantörer för fram pekar på de investeringar som leverantören gör för att upprätthålla en modern miljö med hög prestanda, och där dessa kontinuerliga investeringar kräver långa abonnemang för att i gengäld kunna hålla nere månadsavgiften.

Detta resonemang håller givetvis inte. Det handlar istället om att skapa trygghet för investerarna. Genom att tvinga kunderna till långa abonnemang skapar man trygghet för investerarna om en långsiktig och trygg intjäning. Skulle kunderna ha möjlighet att snabbt avsluta sina abonnemang skapas osäkerhet om företagets intjäning för kommande månader och år. Och i teorin skulle faktiskt leverantörens intjäning helt kunna upphöra på väldigt kort tid om alla kunder avslutade sina abonnemang. Och detta utan att leverantören har några medel att skydda sig emot de tappade intäkterna.

Oavsett vilka argument som leverantörerna använder för att motivera sina långa bindningstider kvarstår att modellen ger flexibilitet för leverantören men inte för kunden. Det är en extremt snedvriden balans mellan parterna. Och lov och pris till de få leverantörer som skiljer ut sig i mängden och vågar erbjuda kunden full flexibilitet med att teckna nya eller säga upp befintliga licenser med omedelbar verkan.