Betydelsen av kollektiv intelligens och dess påverkan på projektets framgång
27 mar 23
För cirka ett år sedan skrev jag en blogg om begreppet ”Kollektiv intelligens” och vad det står för. Jag relaterade det till mitt pågående uppdrag som projektledare och bland annat stod det i bloggen;
”Just nu har jag den stora glädjen att vara med och leda ett implementationsprojekt av ett Affärssystem på ett stort företag inom privata sektorn. Längre fram i projektet får jag kanske äta upp epitetet ”den stora glädjen”, men just nu är den allmänna känslan just den i kombination med stort intresse för uppgiften. Intresset för uppgiften delar jag med alla i projektet, det finns ett stort engagemang och en vilja att bidra.”
Långt in i projektet är det nu dags för reflektion kring både ovan och om det som bygger den kollektiva intelligensen genom projektet. Teorin säger att kollektiv intelligens byggs upp av fyra dimensioner:
Relationsförmåga handlar om att förstå varandras erfarenheter, kompetenser och färdigheter för att därigenom få ett bra samarbete i gruppen där man drar maximal nytta av allas färdigheter.
Reflektionsförmåga innefattar att lyssna mer och prata mindre och på så sätt förflytta sig från låsta åsiktspositioner till mer lärande och därmed utveckling på längre sikt.
Representationsförmåga är förmågan hos de individer som ingår i projektet att bidra så att den gemensamma kompetensen blir större än de enskilda individernas kompetens i gruppen, eller som man också kan uttrycka det, 1+1=3. En grupp som innefattar mycket liknande kompetens har mycket svårt att uppnå 3 och riskerar snarare att bli kvar vid 1.
Integrationsförmåga står för hur pass väl alla medlemmar i projektgruppen tar ansvar för och aktivt anstränger sig för att gruppen skall fungera. För att uppnå hög integrationsförmåga behövs bland annat mer av ”stödjande beteende” och mindre av ”positionerande” från de personer som ingår i gruppen.
Jag landar i att vi gemensamt lyckas relativt väl med alla fyra dimensionerna och kanske allra bäst med Integrationsförmåga och kanske är det den viktigaste byggstenen för att en grupp, eller i detta fall ett projekt, skall fungera. Känner man inte stöd från både de som är med i olika arbetsgrupper, styrgrupp, ledning och alla andra som är med i uppdraget, ja då blir det uppförsbacke.
Självklart skall saker och ting kunna ifrågasättas och diskuteras, men i slutändan måste varje individ känna förtroende och stöd i arbetet. Då blir det också lättare att diskutera och föra fram olika ståndpunkter.
Men som sagt, ibland går åsikterna vitt isär och man kan känna att det står och väger kring hur vi tar det här vidare. Som projektledare kan det kännas som man står i en storm av åsikter och att det för en stund blir svårt att sortera ut vad som är rätt och fel i detta. Så var min känsla i ett styrgruppsmöte som ägde rum för någon vecka sedan. Lite ”vems vilja skall vinna i denna viktiga fråga”. Hur skall en projektledare agera när åsikterna spretar bland de inblandade, som det gjorde denna gång? Skall man bara lyssna in och låta processen ha sin gång – det är styrgruppen som bestämmer, punkt slut. Eller skall man bryta och vara tydlig med en åsikt? Jag bestämmer mig för det sista och då med ett enda fokus; att vara lojal med projektet och dess mål.
För att förklara vad jag menar med ”att vara lojal med projektet” måste jag knyta an till ett av begreppen ovan igen; Representationsförmåga. Ingen i projektet kan sitta på all kunskap utan man kommer in som individ med sin kunskap baserat på bakgrund och plats i linjeorganisationen. Baserat på min roll i den ordinarie linjeorganisationen kommer jag helt naturligt att fokusera mer eller mindre på olika saker som kommer upp i projektet.
Så mycket viktigare då att summan av all kunskap ändå är det som leder projektet vidare. Om ”Representationsförmåga” står för varje enskild projektmedlems bidrag med kunskap in i projektet, så måste jag som projektledare kunna sammanfatta den kunskapen på så sätt att vi drar nytta av all samlad kunskap. Det är här begreppet ”vara lojal med projektet” kommer in – att kunna sortera ut och filtrera alla åsikter till det som leder projektet vidare.
När många tycker mycket och olika då måste projektledaren ha en färdriktning och det kan självklart bara vara för projektets bästa – att vara lojal med projektet och dess mål. Det är lätt att ta för mycket intryck av starka och välformulerade åsikter i stunden, men kan man då gå tillbaka och ta ansvar för det som vi faktiskt var överens om från början när det kommer till hur projektet skall planeras och genomföras, då går det också att fånga kraften i Representationsförmågan.
Eller med andra ord – att vara lojal med projektet !