Obalanserad debatt om ESV

Den svenska staten och ESV har kritiserats för den monopolliknande situationen med affärssystemet Agresso samt för sitt förhållningssätt gällande de upphandlingar som genomförts med avsikt att upprätta ramavtal för statens myndigheter och närliggande organisationer. Trots flera försök till upphandlingar kvarstår läget att det idag enbart är Agresso som har rätt att leverera system till de svenska myndigheterna. Kritiken har förts fram både av leverantörer som försökt kvalificera sig som nya leverantörer till staten samt av journalister som bevakat händelseförloppet. Huvudsaklig del av framförd kritik är definitivt befogad och ESV kommer tvingas att omvärdera sitt förhållningssätt till affärssystem inför framtiden.

Samtidigt är det viktigt att debatten breddas och att fler perspektiv av problematiken belyses. Även om lagstadgade spelregler inte efterlevs enligt tankarna bakom LOU finns det skäl att diskutera och ifrågasätta om den svenska staten och samhället egentligen lidit någon skada i fallet med Agresso. Det är få som ifrågasätter huruvida myndigheterna har hämmats i sin utveckling genom att använda Agresso eller ifall staten förlorat pengar på monopolsituationen. På det stora hela visar det sig att myndigheterna överlag är nöjda med situationen samtidigt som man kunnat hålla en rimlig kostnadsnivå kopplat till administrationen. Det hade knappast blivit varken bättre eller billigare med något annat system för den svenska myndigheterna. Missnöjda är dock de leverantörer som anser sig gått miste om att få del av den statliga kakan.

Det finns dock ingen anledning att gräva i historiken utan istället konstatera nuläget och öppna upp diskussionen om hur det bör se ut framåt. Den primära frågan idag och inför framtiden borde egentligen handla om HUR staten bör bedriva administrationen i sina myndigheter snarare än vilka enskilda system de köper in och tillämpar. För samhällets bästa önskar vi att våra myndigheter ska bedrivas effektivt utan att ge avkall på kvalitet och säkerhet. För att upprätthålla effektivitet och kontinuerligt kunna utveckla och förbättra verksamhetens processer krävs flexibilitet och snabbhet när det gäller införande av nya verksamhetsrutiner samt applikationsstöd. Inte minst i en tid där den digitala utvecklingen sker i ett högt tempo och där befintlig teknik och system på skrämmande kort tid kan skapa hinder för en verksamhet. Utmaningen är att både arbeta långsiktigt och samtidigt kunna tillägna sig ny teknik och nya system för att vara konkurrenskraftig. För offentlig verksamhet är detta nästintill omöjligt med regelverket LOU och den byråkrati som försvårar snabba förändringar.

Frågor som bör diskuteras och besvaras:

1. Ska svenska staten betraktas som en koncern och därmed bedriva verksamhetsutveckling med central styrning och i så fall i vilken omfattning? Eller ska varje myndighet ges frihet att utveckla sin egen administration baserat på egna unika behov?
3. Ska staten i egen regi upprätta, utveckla och erbjuda stödtjänster för administration, system och drift? Eller ska denna typ av stödtjänster helt överlåtas till den privata sektorn?

Dessa frågor rymmer en djup och bred problematik där det inte finns några enkla svar. Viktigt är dock att i debatten om statens IT-miljö inkludera helhetsperspektivet vad som är bäst för samhället i stort och inte bara fokusera på LOU och de aktörer som inte lyckats kvalificera sig som ramavtalsleverantörer.