Vad händer när tangentbordet försvinner?
23 nov 17
Som en del i den pågående digitaliseringen ser vi att tidigare kända (men ej utblommade) tekniker börjar få uppmärksamhet. Jag tänker exempelvis på röststyrning och ögonstyrning. Röststyrning har vi haft som stöd inom många olika branscher och tekniken är inte ny. Inledningsvis handlade tekniken primärt om inspelning av ljud för att biläggas som en ljudfil till en transaktion eller ett dokument. Därefter kom rösttolkning baserat på relativt enkla och korta kommandon för att svara på ”Ja/nej” frågor samt att ange siffror. Vi har nu kommit så långt att rösttolkning har blivit en del av vår vardag såväl privat som inom samhälle och näringslivet. Det räcker att bara referera till ”Siri” som är flitigt använt och där vi ofta överraskas av hur korrekt rösten kan tolkas oavsett dialekt och röstläge.
Ögonstyrning är ännu så länge inte så väl utbrett som konsumentprodukt men är på god väg. Även denna teknik har funnits i ganska många år och successivt förbättrats för att fungera optimalt i många miljöer och situationer. Tekniken håller idag väldigt hög kvalitet och det är fullt möjligt att utföra många arbeten och aktiviteter utan stöd av händer och fötter. Tekniken håller på att lanseras inom spelindustrin och det är bara en tidsfråga innan proppen går för en massindustri där ögonstyrning ingår som standard i alla bärbara datorer och surfplattor. Och när tekniken väl nått spelindustrin och konsumentmarknaden blir det en standardfunktion istället för ett tillval inom samhälle och näringsliv.
Om vi följer utvecklingen i tangentens riktning (ofta är det dock en exponentiell kurva!) så kan man fundera på vad som följer av ökad röst- och ögonstyrning. Om vi lägger ihop dessa tekniker med den kraft som kommer inom AI och bots uppstår helt nya och intressanta möjligheter.
När intelligensen i våra IT-system når en högre nivå (inom närtid) kommer det bli möjligt att tala till sin dator och få en interaktion där såväl ögonstyrning som röststyrning är hjälpmedlet och där AI ligger i botten som en växel för att guida användaren fram genom dagens aktiviteter. En följd av detta är att betydelsen av det visuella gränssnittet kommer att förändras. Idag lägger vi ofantligt med tid på att utveckla sk ”användarvänliga” gränssnitt där vi balanserar mellan att pressa in mycket information på en liten yta men ändå göra det överskådligt samtidigt som vi försöker bygga in mängder av smarta ”länkar/snabbhopp” till närliggande funktioner för att kunna söka efter information och förflytta sig runt i systemen.
När röststyrningen kommit lite längre kommer vi istället navigera med en annan logik jämfört med idag. Det finns redan idag exempel på systemlösningar där exempelvis en servicetekniker kan utföra stora delar av sitt arbete på fältet via röststyrning utan att behöva skriva ett enda tecken i sin servicerapport, och ändå få med betydligt mer information jämfört med när det skrivs för hand via ett tangentbord. Och det finns inget som tyder på att denna utveckling inte skulle kunna breddas till betydligt processer inom en verksamhet.
Följdfrågan blir ifall vi så småningom kan få uppleva affärssystem helt utan tangentbord. Det är inte helt osannolikt även om vi idag skulle kunna identifiera ett flertal situationer där vi ”tror/anser” att det är nödvändigt med ett tangentbord och/eller mus. Men visst är tanken lite kittlande. Med lite ytterligare fantasi kan då också fundera över ifall det finns delar av affärssystemen där vi inte ens behöver en bildskärm längre. Delar där vi talar till systemet, får svar och blir navigerade enbart baserat på röst och ljud.
Vad som då ligger ”under ytan” av systemet blir irrelevant för användaren som enbart har en mikrofon som kontaktpunkt. Detta sammankopplat mot molnbaserade tjänster där såväl applikationer, datorkraft och informationskällor finns spridda på olika geografier. Om och när vi når denna punkt har vi sannolikt kommit i ”mål” med molnbaserade tjänster. Vägen dit är enbart en transportsträcka, men en spännande resa är det.